10 JUNI
Så.. vet inte riktigt varför jag fortsätter blogga men jag känner nog att jag behöver avsluta på ett bra sätt. Nu sitter jag alltså i min soffa, hemma i Sverige och vet inte riktigt hur jag ska känna.
Dom sista veckorna och dagarna var sjukt roliga men samtidigt väldigt sorgliga. Vetskapen om att jag snart skulle vara tvungen att lämna fanns i bakhuvudet hela tiden och var omöjligt att släppa. Att packa var inte lika svårt som jag trott även fast jag fyllde två väskor till max och knappt kunde kånka med mig mina två handbagage. Däremot var det alldeles för svårt att säga hejdå till alla... Det värsta jag gjort i hela mitt liv. Jag har gråtit nog för ett helt liv och jag känner mig lite halvtom sittandes här, när jag vet att halva mitt liv är i USA.
Till alla som läst min blogg så vill jag bara säga tack och om det är någon som funderar på att åka så GÖR DET, fasen det roligaste och bästa man någonsin kan göra. Det är lite jobbigt ibland men värt allt.
Härmed är bloggen och min American dream över och det känns jobbigt.
Hej hopp och hejdå, tack för i år.
